Orsaken är egentligen rätt enkel: jag tycker att kretinen har all rätt i världen att säga det han säger, men eftersom det torde vara uppenbart att han egentligen bara är ute efter uppmärksamhet, finns det ingen direkt orsak för mig att ge honom den. Det är redan illa nog. man skulle kunna tro att fanskapet ska gifta sig med kronprinsessan eller något...
Det där är en av yttrandefrihetens baksidor, om man ska leta efter sådana: att idioter åtnjuter friheten att säga idiotiska saker, och att mångfalden av åsikter, information och desinformation gör det svårt att hitta en sanning ibland.
Jag snubblade emellertid över en demonstration här i Norrköping häromdagen, apropå Vilks och yttrandefrihet. Alla Svenskar Mot Hets Mot Folkgrupp (som tydligen har en Facebook-grupp också) hade samlats vid Stadsbiblioteket, med plakat som sa saker som "Why not Free Speech against Holocaust?" och "Don't use Free Speech to humiliate others!"
Blev givetvis nyfiken, och tog ett par flyers, och diskuterade lite med ett par mycket vänliga demonstranter, och funderar i skrivande stund lite över var vi håller med varandra.
Jag tycker att yttrandefriheten även ska gälla förintelseförnekare, böghatare och andra kontroversiella grupper, nämligen. Det är nog den viktigaste skillnaden - att jag anser att hets mot folkgrupp inte ska vara ett brott.
Det är inte det att jag sympatiserar med rassarnas åsikter eller så. Jag bara anser att censur och hetslagar kommer ivägen för civilkuraget. I ett fritt, öppet samhälle, ser jag inte att yttrandefriheten kan delas in i gråtoner (vilket tyvärr vår regering inte verkar hålla med om), utan att friheten att yttra åsikter måste vara absolut. Vill man bemöta dumheter som yttras, ska det göras med information, inte med taggtråd och brännmärkning, för då ger man idioterna en martyrstatus de inte förtjänar, och vatten på sin kvarn.
Det är helt sant att yttrandefriheten helst ska användas ansvarsfullt och inte i syfte att förödmjuka eller kränka andra, men om valet står mellan censur eller att leva med att enstaka gaphalsar tänder på att vräka ur sig dumheter... Ja då vet jag var jag står.
Jag tror varken att Jesus eller Muhammad (fvöh) är bräckligare än att de kan ha överseende med små människor som Lars Vilks, ifall de nu skulle finnas någonstans därute och vara uppmärksamma på hans existens. För mig som icke-troende är den diskussionen akademisk, och det handlar för mig istället helt om ideologi.
OM vi vill ha ett samhälle baserat på tolerans och yttrandefrihet, måste vi acceptera att de som inte håller med oss ibland uttrycker sig respektlöst eller till och med kränkande. Alternativet är åsiktspolis, vilket hela tiden riskerar att glida över från att bevaka riktiga galningar, till att bli ett redskap i händerna på de som vill använda 'kriget mot terrorn' som en ursäkt för att kränka laglydiga medborgares integritet baserat på deras tro eller födelseland, för att ta ett exempel. Om man tycker att det är illa NU, kan man spekulera i vad som skulle hända med FRA om Sverigedemokraterna på något märkligt sätt lyckades ta en majoritet av rösterna i ett framtida val.
Scary shit.
Vill man slippa sådant tycker jag man ska lägga en röst på Piratpartiet i höst.
Med det sagt håller jag helt med något Jan "Riktiga Media" Guilliou skrev i AB, angående Lars Vilks:
"[...]För ville Lars Vilks testa yttrandefrihetens och konstens gränser i det demokratiska samhället borde han till exempel börja håna bögrörelsen. Eller rita skojiga teckningar där kända kulturjournalister framställs som pedofiler.
Han skulle då varken bli stångad på universitet eller mordhotad per telefon. Men han skulle slitas i stycken av en förintande kampanj på kultur- och ledarsidor eftersom han angripit motsatsen till ”muslimerna”, nämligen de mest röststarka och välformulerade.
Lars Vilks yttrandefrihet vore lika stor i ett sådant sammanhang som i hans strävan att håna de maktlösa. Men det är inte yttrandefriheten som är problemet, det är den politiska moralen."
Ibland gillar jag Janne.
