onsdagen den 26:e oktober 2011

#SDgate och källskyddet



(Uppdatering: Den som twittrar via Petzälls hackade konto är inte samma person som den som hackade Bloggtoppen, enligt Ajour och Resumé. Nu har dessutom diskussionen från Gomorron Sverige om källskyddet och datasäkerheten kommit upp, och bäddas in nedan. Vid ca 10:15 tar Laurin upp frågan om Aftonbladets servrar - mycket tänkvärt. Det här inlägget kan nu också läsas på Second Opinion.)

Över 50 sajter, hittills. Det talas om att lösenord till upp till 180000 konton läckt ut...

Jag missade dramatiken igår när avhoppade SD-riksdagsledamoten William Petzälls twitterkonto började spotta ut information på förmiddagen. I efterhand känns det ju rätt bra att ha varit AFK fram till sen eftermiddag, så slapp jag förvirringen och kom in när omständigheterna klarnat.

I korthet: Petzäll ligger tvångsinlagd och kan rimligen inte twittrat själv, varför uppgifterna om att hans konto hackats torde stämma. Twittret handlade om läckta lösenord som SD skulle ha tillgång till, vilka i själva verket funnits publicerade ett bra tag och kunnat hittas via Flashback. En kul detalj är att "Petzäll" outade Linus Bylund, Martin Kinnunen och Kent Ekeroth som upphovsmännen till PI:s efterträdare "Avpixlat", vilket ledde till att Kent Ekeroth gick ut i SR:s Alltid Nyheter och rentvådde sina två partikamrater, något Camilla Rågfors skriver lite mer om.

Mer finns att läsa på Ajour 1, 2, 3, hos DeepEdition, Nikke Index och Expo.

Det har spekulerats i vad hackarna var ute efter med att kapa och använda Petzälls konto. Jag kan mycket väl tänka mig att det handlar om lulz. Jag föreställer mig att förvirringen och paniken på den sociala webben som uppstod när "Petzäll" började "läcka hemligheter" måste ha varit alldeles underbart kul att se. En otroligt kul trollning, i så fall...



... Och mycket nyttig, om vi tänker efter lite, för affären lyfter en hel del mycket relevanta frågor.


Nu på morgonen avslöjar "Petzäll" att Bloggtoppens admin hade "admin" som både inloggningsnamn och lösenord. Stabilt säkerhetstänk, eller vad tycker ni? Av allt att döma verkar säkerheten på Bloggtoppen varit ungefär så avancerat som krävs för att möjligen hålla en sexåring med en C64 ute, men inte särskilt mycket mer. Det är ett säkerhetstänk som verkar delas av en hel del av landets journalister och politiker, vilka haft rent löjligt lättknäckta lösenord, som de dessutom i flera fall använt på fler konton, till exempel sin jobbmail.

Sug på det ett tag... Mail från uppgiftslämnare till pressen som potentiellt kan utsätta uppgiftslämnaren för stora risker i fel händer, skyddas av lösenord som kan läcka ut såhär lätt. Det grundlagsstadgade meddelarskyddet hotas alltså av vissa av journalisterna själva, för att de är för lata eller okunniga för att skydda sin data.

I det läget är det kanske inte hackers vi i första hand ska oroa oss för.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har delat med sig av sin visdom i media en hel del idag: "Säkerhetsrutinerna måste bli bättre, och det visar att vi lever i ett helt nytt medielandskap."

Tack Janne.

Komiken blir sedan stor nu på morgonen när Fredrik Laurin - dagens hjälte - och Jan Helin gästar Gomorron Sverige på SVT. I slutet av en diskussion om källskyddet påpekar Laurin att Aftonbladet numera använder sig av servrar i USA för sin e-post. USA, alltså, som inte har samma källskydd som vi har, och som redan tidigare via domstolar tilltvingat sig tillgång till mailkonton och Twitter-konton tillhörande till exempel Wikileaks-medarbetare.

Jan Helin bekräftade att servrarna stod i USA, och fick ur sig något om att det lät lite "konspiratoriskt", vilket i och för sig bara är att vänta sig. Jan Helins jobb är att försvara sin tidnings varumärke, och kan inte gärna göra så mycket annat än att hävda att AB:s säkerhet är god.

Själv anser jag att det är ett idiotiskt exempel på försumlighet. AB är enligt grundlagen alltså skyldiga att skydda sina källor, och bör således hållas ansvariga för att ha placerat informationen hos främmande makt, där den inte åtnjuter det svenska lagliga skyddet som en god publicist har att rätta sig efter. Man kan tycka att det är en konspiratorisk syn, men det är faktiskt en tidnings skyldighet att vara ytterst misstänksam och försiktig i hanteringen av känsligt material.





Vad gäller politikernas mailadresser som kan ha öppnats för nyfikna i hackerattacken, kan jag ju bara välkomna dem till min vardag - såhär känns det att aldrig veta när FRA är inne och rotar i min privata korrespondens, och sådant tycker ni ju inte är något att gnälla över? Jag hoppas Sofia Arkelsten och andra berörda har rent mjöl i påsen, för då har de ju inget att vara rädda för.

För dig, journalist, politiker eller privatperson, som nu oroar dig för din datasäkerhet, ta dagen till att gå igenom dina konton, och byt ut lösenorden. Magnihasa har skrivit en liten guide, som jag kan rekommendera. Är du journalist och inte orkar eller har tid med detta, bör du följa Jan Guillious exempel, och hålla dig till skrivmaskinen (om du inte är Fredrik Virtanen eller något, för då lär inget av verkligt nyhetsvärde passera genom din dator).


Ställ dig nu ett par frågor:

"Behöver jag den här tjänsten?" - om svaret är "ja", LÄS användaravtalet, och se över sekretessinställningarna.
"Finns det möjlighet att logga in via https?" - om svaret är "vad är https?", tycker jag att du ska googla termen, och lära dig vad den betyder. Twitter, Fejjan och Google har inställningar som gör https till default, för övrigt. Använd det.

En fråga du INTE behöver ställa dig är "har jag rent mjöl i påsen?", för det kan du faktiskt aldrig veta säkert, och du bör därför utgå från att din information är värdefull nog att skydda.

Och du?

Innan du gör allt detta, kan du börja med att uppdatera brandvägg och antivirus, och söka igenom datorn efter spyware, för ligger det en keylogger på datorn spelar det ingen roll hur många gånger du byter lösen.

--------------------------------------

Hackade bloggare: Peter Andersson, Teknikhemmet, Kulturbloggen, Magdalena Graaf, Rick Falkvinge

söndagen den 23:e oktober 2011

Nordkoreansk historieskrivning (m)



Det är kul det här med fotbollsfans.

När en av det egna lagets spelare filmar, finns det alltid en miljon olika förklaringar och bortförklaringar. Alla fattar ju att de helt enkelt gillar sitt lag, oavsett om de är lite osportsliga vid något tillfälle. Alla fattar ju att argumenten egentligen bara finns där för att rättfärdiga det man egentligen vill - rätt eller inte. Alla såg att fanskapet slängde sig, men ett fan kan dölja det faktum att han tyckte det var okej och bra för laget, genom att slänga ut en rökridå av argument.

Spelaren filmade. Gjorde döende svanen. Fuskade. Myglade. Alla som hade ögonen med sig vet det.

När det gäller meningslös underhållning som ett gäng miljonärer som studsar en boll på en gräsmatta, struntar jag i den där mentaliteten. Den är lite rolig, och mestadels obegriplig för mig, som gillar att titta på fotboll ibland, men vanligtvis bara håller på det lag som råkar imponera på mig för tillfället. Suger de i nästa match, håller jag på det andra laget, eftersom de bevisligen gör sig förtjänta av det genom att spela bättre.

När fotbollsmentaliteten hittar in i politiken, däremot, blir jag faktiskt lite äcklad.


Jag såg att Schlingmann sagt att ju mer man pratar om moderaterna, desto bättre, eller något i den stilen. Så jag tänker prata lite mer om moderaterna, så blir han säkert glad.

Märk väl - jag tänker prata om moderaterna nu. Inte om deras opposition. Jag har - for the record - mariginellt mer till övers för sossarna än jag har för moderaterna, och när jag sågar moderaterna, riktar jag mig först och främst mot partiet. Jag har bekanta och vänner som röstat på, eller till och med tror på dem, som jag respekterar trots våra åsiktsskillnader. Är du moderat får du ta åt dig i den mån du känner dig träffad.

Jag vill bara tydliggöra det

... Det brukar ju nämligen bli så, när man kritiserar ett parti. All kritik åt höger, måste rimligen komma från vänster, och vice versa. Och när man kritiserar någons lag, blir de inte helt sällan upprörda och tar det personligt, vare sig fanskapet slängde sig eller inte.

Nå, jag erkänner inte er uppdelning av politiska åsikter i två väderstreck. Jag är pisstrött på att varje kritisk åsikt som inte bekänner sig till en av era fördefinierade åsiktslådor tvingas balansera på rakbladet mitt emellan. Som jag ser det är den påtvingade blockpolemiken ett resultat av ett antal politiska institutioners behov av att hålla konflikter vid liv, och en stor del av problemet som förvrider och stympar all politisk diskussion.

Har du problem med att jag inte vill välja sida? Det skiter jag faktiskt högaktningsfullt i.


Så, en sista #stuffmoderaternadid, i bloggform:
 
De ljög. De fortsätter ljuga.

Oavsett hur dålig 'vänstern' är, eller vad 'de andra gjorde', är moderaterna lögnare, och de har just skrivit in det i sitt idéprogram:

"Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande."

Historiskt har moderaterna varit MOT allmän rösträtt, MOT rösträtt för kvinnor och MOT sanktionerna mot Apartheid.

Deal with it.

Igår såg jag någon upprörd muf-medlem twittra upprört från stämman om att man ska sluta gnälla om historia och se till nuet och framtiden, till försvar. Okej, fine, men i så fall kanske ni inte ska börja ljuga om ert förflutna i det material ni ger ut idag?

Annars får ni finna er i att ta skit för ert försök till nordkoreansk historieskrivning, för det är ingen skitsak. När en enskild politiker myglar är det illa, men när ett helt parti glatt omfamnar historieförfalskning, är det jävligt mycket värre.

Så, tills det blir dags att kränga det där idéprogrammet till folk, kan ju du som är moderat antingen påpeka för vem det nu må angå, att idéprogrammet innehåller vissa formuleringar som är kvalificerat skitsnack. Sedan kan ni ju ta samtalet om hur sådant späder på politikerföraktet och kastar tvivel över ifall ett enda ord i det där programmet är värt att ta till sig.

... Eller så kan du vara en nyttig idiot och finta bort det hela med att säga något om Toblerone. Det är bra för laget.

Jag noterar med viss uppgivenhet att de enda bloggar jag kan hitta som tar upp detta är... Ja, ni gissade det: inga moderata bloggar.

-----------------------------------------

lördagen den 22:e oktober 2011

Moderaterna goes viral: #stuffmoderaternadid

Sedan moderaternas partistämma började, har jag följt den på twitter med ett halvt öga. Jag började smått undra om jag följde rätt #mstamma, eftersom taggen var så sanslöst tråkig att jag seriöst började tro att 'm' stod för 'mellanmjölk'.

... Den dystra sanningen är väl att man inte gärna kan vänta sig mer av ett parti vars ledare på allvar varnar för visioner i ett tal, vilket föranledde Anders Lindberg på Aftonbladet att dödförklara den politiska satiren:



Bland det intressantare som kommit upp på stämman är såklart diskussionen om partibidragen. Jag vill här ge en liten eloge till Anne-Marie Pålsson, som visar prov på personlig integritet och övertygelse när hon hoppar av partiet i protest. Hon motiverar sig så här i Sydsvenskan:

"Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var det får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt."

Jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket om småbelopp. Jag gillar transparens i politiska partier, och anser därför att det finns ett intresse av att politiska partier redovisar för större donationer. Ett par tusenlappar från privatpersoner, däremot, är något som gott och väl kan få vara anonymt även i fortsättningen.

Det är det där med rent mjöl igen... Argumentet som faller totalt när det används för att rättfärdiga massavlyssning av privatpersoner, lila kuvert och obligatoriska drogtest (vilket hittills inte didkuterats på stämman, vad jag vet), äger nämligen validitet när det gäller makten. När det kommer till makthavare (i sin roll som makthavare) och organisationer, är jag en inbiten övervakningsförespråkare.

Moderaterna verkar inte helt sällan tycka precis tvärtom. Makten ska granska, inte granskas. Ett av undantagen, Maria Abrahamsson, lägger ut texten på Dagens Arena:

"Varför tror du att det finns ett sådant motstånd mot det här hos partiledningen?
– Jag vet inte. Men det är just den typen av frågor som väcker misstanke om att det är något lurt med det här. För att slippa den typen av frågor bör man införa lagstiftning. Så enkelt är det."


Debatten om partibidragen har för övrigt också hittat in på DN (Abrahamsson igen) och SvD Brännpunkt, som publicerat en debattartikel av Anders Ygeman och Håkan Juholt under rubriken "Vad döljer Moderaterna?", en artikel som borde få något slags hedersomnämnande när årets pressbild utses:




Stämman i övrigt hittills har varit ett sömnpiller. Den politiska motsvarigheten till ljummen Pripps Blå.

... Men så plötsligt:



... Och inom minuter började taggen #stuffmoderaternadid fyllas med hundratals tweets över moderaternas stordåd. Bakgrunden är förstås det nya idéprogrammet moderaterna antagit, där man (felaktigt) framställer sig som ett parti som alltid har stått för jämlikhet och demokrati.

Resultatet lät inte vänta på sig särskilt länge. Taggen lyckades på någon timma med det #mstamma aldrig kom i närheten av, och klättrade rakt upp till toppen av Trending Topics för Sverige på Twitter.




Kul? Ja, otroligt. Emanuel Karlsten på Ajour har redan hunnit uppmärksamma fenomenet, och fått med några av de roligare exemplen på tweets. Det har hunnit spekuleras en del i om fenomenet är bra eller dåligt för moderaterna redan, liksom i om syftet med taggen var att misskreditera moderaterna.

Det kan man förstås roa sig med. Den här typen av trender på Twitter brukar inte ha något klart syfte, utan liksom bara uppstå, så jag nöjer mig med att konstatera att jag tycker att taggen samlade mer kreativitet och idérikedom på ett par minuter, än jag tycker att moderaterna gjort sedan 2006. Påminner lite grann om när Carl Bildt skickade Almedalens mest uppmärksammade tweet, tidigare i år.

Nedan följer ett par favoriter:







Den politiska satiren lever och mår bra på Twitter, Anders.

-------------------------------------------------
Uppdatering:
Nu har taggen hittat ut i gammelmedia. Via Frihetssmedjan hittade jag en artikel i Expressen.

onsdagen den 19:e oktober 2011

Heja Björn! Om konsumentmakt och demokrati.



Grattis, Björn Söder.

Jag tillhör ju de där som tycker att Erik Almqvists bottennapp att kalla krogägare som nekar folk inträde för 'landsförrädare' är lite svårslaget, men jag måste ändå ge en liten eloge.

För en uppmaning till bojkott mot butiksägare som utnyttjat den yttrandefrihet du brinner så hett för, är faktiskt inte långt efter Eriks bravad. Om siktet var inställt på den absoluta botten, återstår för mig enbart att lyfta på hatten.

Starkt jobbat.

”Dags att vi nu visar konsumentmakt genom att sluta handla i butiker som öppet tar avstånd från partiet. De ska inte då heller ha våra pengar!” heter det enligt Sydsvenskan.

Det ÄR förstås allas frihet att handla i de butiker de vill. En del väljer till exempel att söka sig till butiker som säljer enbart rättvisemärkta produkter, och vissa undviker Lidl eller Mc Donalds. Fair enough. Jag har inte sett SD-företrädare uppmana till bojkotter mot oetiska företag tidigare, som t ex när Shell sprider ut tonvis med olja i havet, eller när svenska företag säljer vapen till regimerna i Saudiarabien och Bahrain.

... Men när en föreståndare för en liten butik i Malmö väljer att uttrycka en från SD avvikande åsikt genom något så harmlöst som musik, är de förstås att betrakta som 'svenskfientliga', och det blir fullt rimligt för en ledande företrädare för ett politiskt parti att uppmuntra till bojkott mot dem?

Idioti.

Nå, eftersom jag tyckte att initiativet till motmanifestation var väldigt trevligt, och klart att föredra framför dumheter som stenkastning, tänker jag, trots att jag inte driver butik längs demonstrationsvägen, dra mitt strå till stacken här nedan.

Kalla mig svenskfientlig om du vill, Björn Söder.



--------------------------------------

Bloggare: Camilla Rågfors, Mats Olsson
Media: Nyheter 24, Metro, SVT

måndagen den 17:e oktober 2011

Politiskt Inkorrekt: för tidig reinkarnation?

(En liten uppdatering: sedan Camilla Rågfors och jag publicerade våra inlägg har diskussionen mellan henne och Mats Dagerlind - som finns återgiven delvis i en skärmdump nedan, och som även jag deltog i på ett hörn - gått fram och tillbaka en del. Det var en smått förvirrande diskussion, från början till slut, och avslutades med att Mats raderade alla sina tweets på ämnet, av okänd anledning. Innan raderingen hann Mats i alla fall säga att han INTE planerar att släppa ett nytt PI på egen server.
Idag spekulerar förresten även Petter Larsson på Aftonbladets kultursidor om nedläggningen av PI, medan Copyriot istället gör en väldigt läsvärd resumé.) 


I förra inlägget på det här temat nämnde jag att jag egentligen mest är trött på Politiskt Inkorrekt, och diskussionen runt bloggen, och inte kände att jag hade så mycket mer att tillföra. Bloggen har framfört fascistiska åsikter, flirtat med rasbiologi, och publicerat insändare som uppmanat till fullt krig mot islam.

Finns det så mycket mer att diskutera om vilka idéer som står bakom bloggen i det läget? Kvar blir den vanliga trötta debatten om vad som egentligen är rasism, och argumenten om att våga säga 'Sanningen', etc...

Men, nu har något intressant hänt, som sedan dessutom följts av något lika intressant.

Igår gick Politiskt Inkorrekt ut med nyheten om att de tänker lägga ned. Det här kom som en överraskning, åtminstone för mig, då jag inte tycker att det verkat som om aktiviteten på bloggen verkar ha avstannat den senaste tiden, utan snarare ökat. Man har till exempel gjort en satsning i lanserandet av en wiki som kallas PIpedia, och överlag inte gett ens den subtilaste signal om att man är på fallrepet.

Det här fick mig att börja fundera på den senaste tidens mediala uppmärksamhet, från till exempel Medierna i P1. Ända sedan PI uppmanade sina läsare att gå ut på twitter och 'nyansera debatten', har takten avslöjanden om PI ökat gradvis, vilket får mig att undra om det inte i själva verket är så att det plötsliga beslutet att lägga ned föranleds av att någon eller några i den anonyma redaktionen fått kalla fötter, eller kanske rent av fått ett telefonsamtal från en grävande journalist som kommit dem på spåren.

Det känns inte helt osannolikt.

Vi vet sedan tidigare att redaktionen motiverat sin anonymitet med en hotbild mot dem, men det är också ett faktum att flera polisanmälningar mot bloggen ligger och väntar på att en person ska kunna knytas till bloggen som ansvarig. Vidare tror jag även att det finns en hel del uppgiftslämnare till PI som inte är så intresserade av att pekas ut. Visst, det PI publicerat om domar och brottsutredningar har varit offentliga uppgifter som vem som helst kan begära ut, men det är ändå intressant att notera hur FORT det går. Jag är frestad att tro att PI har hjälp av informanter inom t ex polis- och åklagarmyndigheten.

... Och det är ju lite känsligt, om journalister börjar snoka, snarare än som till exempel kvällspressen tidigare gjort - använda PI som en källa utan att egentligen lägga ned någon större ansträngning på att granska dem.

Nå, vi kanske aldrig får veta, ELLER så kommer rubriker inom kort. Vi får se.

Jag hade förresten tänkt ägna lite av det här inlägget åt att förklara varför jag på sätt och vis tycker det är lite synd att PI lägger ned. Inte för att jag är en fan av sajten, utan för att jag vet att åsikterna inte försvinner för att sajten gör det, so what's the point? Bättre i så fall att det finns ett öppet forum där diskussionen förs... Hade jag fått önska mig något, hade det snarare varit att PI skärpt sig och lagt ned åsiktscensuren, så att även motargumenten fått höras i kommentarsfälten, samt att någon tog på sig rollen som ansvarig utgivare.

Jag sörjer alltså inte PI, men jag går inte omkring och jublar över att debattforum stängs ned, ens när de torgför åsikter som jag själv vänder mig starkt emot - dels för att jag av princip värnar Yttrandefriheten, och dels för att jag föredrar att även rent farliga politiska grupperingar som nynazister, militanta islamister och andra diskuterar öppet, så att jag kan ha lite koll på dem.

PI lovar hur som helst i sitt inlägg att något nytt ska dyka upp inom kort, men att den gamla redaktionen inte kommer att medverka - dvs den nya redaktionen kommer inte att ha något juridiskt ansvar för vad som skrivits innan. Vore jag konspiratoriskt lagd skulle det där göra mig lite misstänksam... Typ, kanske tro att redaktionen vill försvinna medan de fortfarande är anonyma, för att sedan starta upp i nytt namn, och slippa behöva oroa sig för att hemsökas av det förflutna?



... Vilket för mig till den ANDRA intressanta händelsen jag talade om i inledningen:

Idag uppmärksammade Camilla Rågfors mig på en skämtsam tweet från gårdagen, som i samband med det hon skriver om i sitt inlägg idag blir i det närmaste profetiskt:


... eftersom detta dyker upp på Mats Dagerlinds blogg dagen efter - notera rubriken "inkorrekt":


Tonnys skämt blev alltså en rätt kul profetia. Mats själv kommenterar det hela på twitter såhär (och jag vill här påpeka att konversationen fortsatt efter att skärmdumpen togs, så sista ordet är vad jag vet inte sagt):


Vilka slutsatser vill jag dra av allt detta?

Jag tänker vara försiktig med att hävda något absolut. Mats menar att han inte vet hur inlägget hamnat där, och att fler än han själv arbetar med bloggen Demofon. Han spekulerar i att han kan ha blivit hackad, och påpekar att PI:s flöde finns speglat på flera andra sajter. Det förklarar dock inte den nya logon.

Dessutom, vilket även Hanif Bali påpekade:


 Så...

Är det nu borttagna inlägget på Demofon något som placerats där öppet av misstag när man laborerade inför release av en ny Politiskt Inkorrekt? Har i så fall Mats Dagerlind tillhört redaktionen på Politiskt Inkorrekt, när han själv hävdat sig bara vara en frilansskribent, eller har någon av hans medarbetare på Demofon varit det?

Eller är det ett försök till karaktärsmord, där en hackare som antingen haft access till PI:s backup eller hackat sig in där först, lagt upp det hela för att få det att se ut som om Mats tillhör den inre PI-kretsen?

Det senare känns mer än lite långsökt.... men det kan ju finnas fler förklaringsmodeller, som jag inte tänkt på.

Det kan bli spännande att se hur detta utvecklar sig.

--------------------------------------------------

lördagen den 8:e oktober 2011

Clu(s)terf**k

Ilmar Reepalu tycks vilja följa Malmömoderaternas exempel, och flirta med SD.

Du, Ilmar? Folkpartiet ringde och sa "ge fan i vår liberalism!"

Att det var just Morgan "Storebror" Johansson som först backade Ilmars förslag är ju inte direkt den största av överraskningar. Han fick backa, så klart. Vore skönt om man från sossehåll kunde dra i kopplet lite när han drabbas av polisstatstourettes också?

Du Morgan? Folkpartiet ringde och sa "men ge FAN i vår liberalism, sa vi!"

Samtidigt gör Juholt och Ohly ett litet nummer av att vägra delta i partiledardebatt i Agenda, då de vägrar placeras brevid SD:s Jimmie Åkesson i studion. Grattis... Då blev det ett par röster till till SD till 2014. Bra jobbat.

Håkan och Lars? Reinfeldt lät en anonym PR-nisse ringa från hemligt nummer och viska "ge fan i vår tystnad" hotfullt. Sedan hemligstämplades samtalet med hänvisning till rikets säkerhet.

Till allt detta kommer förstås att Juholt tycks ha fått en jävla massa mer pengar än han har rätt i från riksdagen. Det här kommer av sig lite i min värld av att Håkan gör något vi inte ser så ofta... Eller snarare låter bli att göra något: Han blåljuger inte om kontrollerbara uppgifter för pressen, utan medger direkt att han varit ett klantarsle, och ber om ursäkt. Hela affären granskas nu, så vi får väl se vad som framkommer.

Kul vecka att vara socialdemokrat? Fler än en socialdemokrat skulle nog bara rycka på axlarna och uppgivet muttra 'det ante mig' om det nu började regna grodor från himlen.

---------------------------------------------------

Erik Laakso, Peter Andersson, Annarkia, Thomas Böhlmark, Tokmoderaten, Kent Persson, Mina Moderata Karameller, Högbergs Tankar, Martin Moberg, Essbeck, Lasses Blogg, Röda Malmö, Jerlerup ... Och många fler.

GP, KP, Sydsvenskan, Sydsvenskan, DN, DN, AB, AB, SvD, Expressen, Expressen

torsdagen den 6:e oktober 2011

Det våras för Wall Street - en resume av New York-våren



... Och så börjar media ta i "Occupy Wall Street", som blivit "Occupy USA" då aktivister i mängder med amerikanska städer börjat röra på sig. San Fransisco ser till exempel ut att kunna bli en hot spot.

I Aftonbladet såg jag en spalt på ledarplats igår, och idag kör SVD och SVT Nyheter 'nyheten'. Det har säkert skrivits mer, men inga imponerande mängder.

Lite perspektiv först.

Teaparty-rörelsen i USA har en lång och fin tradition av öppet beväpnade deltagare i sina rallies. Det där fina andra tillägget som står orubbat i den (av nödvändiga undantag för kamp mot terrorister) annars urholkade konstitutionen. Skyltar med rasistiska motiv är inte heller helt ovanliga.

På twitter i #OWS-kanalen ser jag dem raljera över hur det stora antalet arresterade 'socialister' vid Wall Street-protesterna måste vara våldsamma 'som vanligt', eftersom 700 greps på en dag för ett tag sedan, medan Teaparty-rörelsen aldrig drabbas av liknande problem. Det kan ju inte ha med myndigheterna att göra...?

USA:s politiska klimat i ett nötskal.

Nå, inatt har det hänt saker. FOX har haft flera team på plats, vilket har gett upphov till en del intressanta situationer. Intervjun med Jesse LaGreca är sevärd, men framför allt har FOX nyhetsteam själva fått smaka på New York-polisens minst sagt hårdföra hantering av demonstranter. Man får hoppas att de är välbehållna, men... Ja, FOX klassiska "Fair and Balanced"-policy kan vara kul att se applicerad på den incidenten.

En kritik som hörts angående demonstrationerna är att de saknar krav. Här hade jag kunnat vika ut i en lång utläggning efter några diskussioner med OWS-aktivister, och flitig läsning på bloggar, men Keith Olbermann besparar mig besväret, då ett manifest från aktivisterna läses upp av honom i videon nedan:


"We're the 99%" är ett återkommande mantra.

... För grundfrågan är enkel: med det astronomiska underskott USA dras med, varför betalar 99% av befolkningen för en kris som till stor del skapats av privata företag, medan den rikaste procenten inte betalar något? Bank of the Americas, har till exempel enligt uppgift inte betalat en dollar i skatt i år.

Det är en rimlig fråga, oavsett vilket block man tillhör, tycker jag.

Anonymous Wall Street uttrycker det enklare:
"ZERO Bankers Arrested For Crashing Economy. ONE THOUSAND Arrested for Speaking Up About it."

Under tiden får ännu en journalist ta emot batongslag. "I'm a journalist, motherfucker!" ropar han till polismannen, och jag känner mig hyggligt övertygad om att medial uppmärksamhet är säkrad:


Man kan fråga sig vad "Protect and Serve" betyder för polisen här. Det ser onekligen ut som om man först och främst är intresserad av att skydda den där enda procenten. Redan tidigt fanns kravallpolis och till och med Antiterrorist-styrkan på plats. Bland aktivisterna hör jag folk tala om hur man ska vara särskilt försiktig med sk "White Shirts" vilket hänvisar till polisbefälen, som bär just vita skjortor, och ska vara särskilt brutala. I det videomaterial jag sett hittills finns åtskilliga exempel på det.

De kanske lyssnat på Glenn Beck som säger sig ha information om terrorism mot Wall Street, som kommer att döda miljoner... Ja, ni vet killen som till slut blev för konspiratorisk och galen till och med för FOX att ha kvar, vilket inte vill säga lite.

Och var är Barack "Mr Change" Obama?


Jag har ingen aning. Men en PR-människa på twitterkontot han själv inte använt på läääänge har twittrat ut hjärtevärmande kondoleanser angående Apple-mogulen Steve Jobs död.


To be continued...

...Kanske här hemma? Blir det av, kommer åtminstone jag att vara i Stockholm. Expect me ;)

-----------------------------------------

Uppdatering: Vice President Joe Biden har gått ut och jämfört demonstranterna med Teapartyrörelsen. Man undrar vem han retar mest med det. Jag tror båda de politiska partierna är rätt oroade över utvecklingen, och hur snabbt demonstrationerna nu sprider sig. De är säkert tacksamma att merparten av vreden än så länge riktas mot företag och banker, snarare än politikerna.

Fler svenska medier har skrivit, bla SvD, DN och SR, och ett par bloggare har hunnit ta upp protesterna nu på eftermiddagen och kvällen: Jerlerup, Röda Lund, Maverablogg och Jonas Sjöstedt.

Italien går offline



En gång i tiden bildades IFPI i Italien, för att skydda musikers rättigheter mot grammofonindustrins härjningar.

Jag vet inte hur jubiléet högtidlighålls, då detta var under Mussolinis och fascismens korporatistiska idéers glada dagar. Klart är att idéer om att politiker ska gripa in för att skydda enskilda branschers 'rättigheter' och en krympande respekt för medborgarrätt är på ropet igen.

Man kan läsa om idéer som att stänga av fildelare från nätet på livstid utan rättslig prövning hos bland annat HAX.

Jag vill förstås inte vara den som kallar Berlusconi eller IFPI för fascister, men sådana idéer gör ju att man börjar undra lite...? Här i Sverige har vi ju Anton "våld e dåligt" Abeles förslag om att skattefinansiera lobbyverksamhet, vilket Anna och Emma kommenterar.

Anton är nog inte fascist, trots allt, så låt oss inte överdriva. Vem som helst kan tänka fel ibland.

Nu är det iaf så att Italiens makthavare i sin visdom har funnit för gott att föreslå att allt som publiceras på nätet som kan uppfattas som anstötligt, ska censureras. Tas bort.

Någon rapporterar en blogg, en wiki-artikel eller ett forum och chop! Bort med det.

Jag drar mig till minnes hur Berlusconi i ett utslag av humor tyckte det var kul att raljera om hur Tysklands dåvarande utrikesminister Joshka Fischer skulle platsa utmärkt i rollen som lägervakt i en film om Förintelsen.

Jag drar mig till minnes hur Berlusconi hamnat i pinsamma korruptions- och sexskandaler, och hur hans normala sätt att handskas med att ha ertappats med att segla lite utanför rådande lags råmärken, är förslag på nya lagar som lite bekvämt ska göra honom immun mot åtal.

Jag skulle våga påstå att Berlusconi således kan ses som anstötlig, och drar slutsatsen att vi aldrig mer får se honom på nätet.

... Och eftersom han är demokratiskt vald, även efter att han visat sig vara fullkomligt omöjlig, får man väl sluta sig till att Italien helt utplånar sin egen närvaro på nätet, i ren skam efter det?

Arrivederci Italia!

--------------------------------------------------

onsdagen den 5:e oktober 2011

Svensk Diplomati utanför Skövde


Igår var en lite speciell dag, en sådan där dag att minnas. Fredrik "Tystnaden" Reinfeldt talade med en journalist.

Det har varit lite diskussion kring det här ute i bloggosfären och i nyheterna, men det är inte många som vill ta i den svenska linjen mot Saudiarabien.

Det är lättare att kritisera Kungen. Det kan han visserligen ha. Jag vet att Kungen troligen agerat i enlighet med svensk utrikespolitik, och tekniskt sett inte har gjort fel, men han kunde ju faktiskt ha visat lite ryggrad och tackat nej till Scoutförbundets förfrågan om att hänga en medalj om halsen på en bödel? Jag tror de flesta hade applåderat Kungen då, och gudarna ska veta att han inte skulle dö av lite positiv PR.

Men det är regeringen som har ansvar för den policy Kungen har följt, och därför är det förstås välkommet att Reinfeldt besvärar sig om  att göra ett av sina sällsynta uttalanden...

Det blir närmast komiskt när jag hör Reinfeldt tala som om Sveriges diplomatiska förbindelser med Saudiarabien har haft något med den nyinförda kvinnliga rösträtten att göra.

Vilka belägg kan Fredrik lägga fram för det, undrar jag?

Nå, i svensk media ställer man inte besvärliga följdfrågor till statsministern, för då riskerar man hamna i onåd.

Reinfeldt "noterar att till slut verkar den arabiska våren åtminstone delvis ha nått även Saudiarabien" i samband med att han hänvisar till kvinnors rösträtt, som om Arabvåren vore någon form av Glasnost som bara en dag råkade drabba makthavare i Nordafrika och Mellanöstern.

Små eftergifter som rösträtt för kvinnor (i kommunalval, eftersom det inte hålls nationella val,  och självklart gäller detta inte rätten att kandidera) eller tolerans mot viss regimkritik såsom Women2Drive-kampanjen, har nog mycket mer med rädslan för Arabvåren att göra, än något annat.

Jag talade lite löst om svensk vapenexport till saudierna senast - något Aftonbladet glömde att fråga Reinfeldt om. Det hade kunnat bli kul:

"Herr statsminister, vilken av våra försändelser av krigsmaterial tror ni har gjort mest för att få den saudiske kungen röra sig i en mer demokratisk riktning? Kan ni peka på exakt vilka skarpa krav ni ställt angående mänskliga rättigheter?"


Jag undrar vad jag hade fått för svar på det? Sannolikt något om att alla tjänar på om debatten lägger sig, i vanlig ordning, eller något om krogmoms.

Vad har jag för belägg för att den saudiske kungen och hans regim fruktar Arabvåren då?

Kalla det en magkänsla, lite baserad på det krigsmateriel och den militära utbildning saudierna köper av EU-länderna. Det säger faktiskt en hel del om syftet. Om Leopard-stridsvagnen som saudierna vill köpa av Tyskland nu kan jag t ex läsa:

"The German weapons industry, including the Munich-based armor building firm Krauss-Maffei Wegmann and the second largest land system manufacturer Rheinmetall are hoping for a multi-billion dollar business with the Saudis. Riyadh, which has been involved in putting down the Shia uprising in Bahrain, is looking for suitable heavy weapons to use against similar incidents, which might even evolve in the Kingdom itself. They consider the new Leopard A7+, built for urban warfare as excellent for crowd control and anti-riot task."


Crowd control and anti-riot task...? 

Det där med kontroll av folkmassor och kravaller har även britterna hjälpt till med, som haft militära förband i Saudiarabien för att träna soldater i just det.

Bland annat prickskyttar, som tydligen är en kritisk komponent i hur man handskas med demonstranter enligt den brittiska modellen, som enligt det egna Ministry of Defense beskrivs så här:

"By providing training for countries to the same high standards used by UK armed forces we help to save lives and raise awareness of human rights"...

Det låter som något Reinfeldt kunde ha sagt. 

Med facit i hand kan vi se hur den brittiska utbildningen har höjt medvetenheten om mänskligarättigheter, då saudiska prickskyttar slog till mot demonstranterna i Bahrain. Vill någon se resultaten har jag faktiskt bilder och video på det, som jag för tillfället funderar på hur jag ska publicera på ett bra sätt.

Helst av allt vill jag att bilderna på sönderskjutna ansikten ska visas konstant på storbildsskärm i Rosenbad, Kungliga Slottet och kanske även hos Scoutförbundet.

Det är som Carl Bildt säger:

Världen är inte Skövde.

---------------------------------------------------------

En grej till, som nådde mig alldeles nyss via Jens Odsvall: UK Independent kör en story om de oroligheter som blommar upp på olika håll i Saudiarabien. Intressant rakt över men en grej i slutet av artikeln säger en del om vad man tycker lokalt om Reinfeldts 'framsteg':

"'We were hoping for municipal reforms and regional elections for years but we got nothing.'
He said reforms reported in the Western media were meaningless and that only a few Saudis had bothered to vote in the most recent local elections because local councils had no power."

tisdagen den 4:e oktober 2011

#Hundratusen

Jag skiter i om det är att stödja ett lagbrott eller inte. Det är en god sak.

Om man har betänkligheter angående huruvida det är okej att gömma sig i Sverige efter avvisningsbeslut eller inte säger jag inget om, men man får ändå inse att en människa med ett dödshot över sig gör vad som krävs för att överleva, inklusive att bryta mot lagen och gömma sig.

Och om du går förbi en människa på gatan som har en kniv mot strupen, kollar du säkert inte den människans pass innan du ringer polisen, eller ingriper. Du griper inte efter ett partiprogram.

"Till exempel har Flyktingfonden hjälpt en kvinna som bor i Sverige tillsammans med sina två barn. Kvinnan i fråga hade hamnat mitt i en blodsfejd mellan sin och en annan familj i sitt hemland. Ett antal personer ur den andra familjen våldtog henne som en hämndaktion mot hennes familj och efter våldtäkten ville inte hennes familj veta av henne, då de ansåg att hon förstört familjens rykte. De hotade då med döden ifall hon någonsin skulle återvända varpå Kvinnan flydde till en annan stad i sitt hemland där hon träffade en man som hon gifte sig med.
Hoten från familjen blev till slut så allvarliga att de flydde till Sverige tillsammans med sina nyfödda barn. Kvinnans förhoppning var att allt skulle vara över men det hade bara börjat. Väl i Sverige blev hon senare utsatt för övergrepp av sin man under lång tid. Hon polisanmälde honom varpå han flyttade tillbaka till sitt hemland och hotar nu med att döda både henne och barnen om de någonsin återvänder. Trots det har både hon och hennes psykiskt skärrade barn drabbats av ett utvisningsbeslut."

Det här läser jag på bloggen Hundratusen, ett initiativ som syftar till att samla in pengar för att hjälpa nödställda människor som vistas gömda i Sverige. Det kan hända att alla inte har lika goda skäl att uppehålla sig här. Det kan hända att en del kanske borde stannat i sitt hemland.

Läs det kursiva ovan igen.

Våldtagen.
Dödshot.
Barn.
På flykt.

Skulle du hjälpa henne om du mötte henne på stan? Partipolitiska poänger åsido?

Hon är här nu, och jag blir faktiskt hellre lurad på ett par tjugor till ett mål mat eller blöjor, än jag tvärsäkert vägrar och det senare visar sig att människan faktiskt var nödställd på riktigt. Det handlar inte om någonting som förändrar min ekonomi, eller som förändrar lagar och förordningar som du kanske tycker är helt okej.

Det handlar om att en människa ropar på hjälp, och någon lyssnar.

Målet är 100000 kronor som går till Flyktingfonden. Det är löjligt lite pengar, egentligen.

Igår satt jag på Twitter och såg tusentals häckla, garva åt, kommentera eller försvara Markus Birro när han på en dag gick från kandidat till partiledarposten i KD, till avhoppad kandidat och sparkad från TV4. Man kan tycka vad man vill om det.

Men...

Om alla de människorna donerade en hundring, eller rentav en femtiolapp, vore målet förmodligen överskridet.

... Och apropå twitterdiskussioner:

Om alla sympatisörer med Sverigedemokraterna som twittrat eller bloggat om hur jävla irriterande det är att få stämpeln 'rasist' på sig för att man är kritisk till Sveriges invandringspolitik gav en tjuga, skulle det bli en nätt summa, och nästa gång någon kom med rasist-stämpeln, kunde man säga: "Dra åt helvete. Jag donerade pengar till gömda flyktingar, trots att jag principiellt är mot att de uppehåller sig i Sverige olagligt. Hur mycket har du lagt?"

Om alla de som bemött Sverigedemokraterna med rasistkortet eller andra tillmälen vill kunna svara: "Sjysst. Jag la en hundring. En pizza och ett paket cigg, men alltid något. Dra åt helvete själv?" på det ovanstående...

... Ja ni fattar?

Vi hör mycket snack om näthat just nu. Om vi nu ska sätta 'nät-' framför allt, finns det nätkärlek också, och är vi kapabla att uträtta bättre saker med den?

Bakom projektet Hundratusen, ligger för övrigt Frida Simonsson, och det ska hon fanimig ha creds för.

-----------------------------------------------

För övrigt bör man idag ta en titt på del 3 i Tanya Holms serie om upproret i Bahrain. Ett land som det talas väldigt tyst om i svensk media just nu.

Desto fler röster hörs idag om Kungens besök i Saudiarabien, som jag kommenterade igår.

Per Hagwall, som gästade mitt kommentarsfält får sällskap av Annarkia, Ulf Bjäreld, Martin Moberg, Peter Andersson, Ewa Jansson, Tankar i Gryningens Ljus, Anders Frihamn, Kjellberg, Görans Tankar, I Just Can't Hate Enough och Jesper Svensson.

måndagen den 3:e oktober 2011

I gott sällskap

Det där med relationer...

Här i väst är vi djupt insyltade i ett krig mot terrorismen, som man kan ha en hel del åsikter om. Man kan till exempel invända att det massiva antalet civila dödsoffer knappast lär minska terroristernas rekryteringsbas, man kan påpeka att det är ganska svårt att föra ett konventionellt krig mot en taktik, eller så kan man tycka att det är lite märkligt att man startar krig mot länder på falska premisser, som till exempel de irakiska massförstörelsevapnen som inte fanns.

Något de flesta verkar överens om är dock att ett land som har gett internationell terrorism oerhörda mängder stöd, är Osama Bin Ladins hemland Saudiarabien. Saudiarabien är en brutal diktatur vars styrande elit lever gott på landets oljetillgångar, medan befolkningen lyder under strikt religiöst förtryck. Man kunde exempelvis rätt nyligen läsa om hur en 'trollkarl' avrättats i landet. Kvinnor straffas för att köra bil, och människor stenas till döds eller halshuggs av en myriad olika skäl.

Tror ni Kung Abdullah tror på trollkarlar, förresten? Det gör inte jag.

Till regimens brott den sista tiden hör militärt stöd till regimen i Bahrain, i att bekämpa Arabvåren. Saudiska krypskyttar har gett Bahrains ordningsmakt stöd, och dödat ett okänt antal civila demonstranter.

Listan på Saudiarabiens vidrigheter kan göras lång...

Märkligt nog säljer vi här i väst fortfarande vapen till dem. Sverige har gjort och gör det, och även Tyskland, England, Frankrike, Italien och säkert ännu fler. Mellan 1950 och 2006 stod Saudiarabien för ungefär en femtedel av USA:s vapenexport.

Tja, vad är mänskliga rättigheter, vänner emellan? Se här, så söta ett urval statschefer är tillsammans med sin kalaskompis Kung Abdullah av Saudiarabien:


Ja, och så förstås vår alldeles egen statschef, den ende av de samlade som har utsetts på samma sätt som H.M Abdullah. Det blir säkert ännu ett par medlemmar till Republikanska Föreningen nu.


Jag känner mig inte så där otroligt väl representerad av vår statschef, men det svenska Utrikesdepartementet tycks inte se något problem med besöket, enligt Expressen och Aftonbladet.

Hur scoutrörelsen i Sverige ser på att en av deras medlemmar delar ut utmärkelser till en Kung som hedrar deras principer och ideal i ungefär lika hög grad som Josef Mengele, har jag inte hört något om, ännu.

Jag ser fram emot att få veta om scoutrörelsen kommer att utesluta Kungen nu...

---------------------------------------

Uppdaterat: Till slut hittade jag faktiskt ett pressmeddelande från scoutrörelsen som kommenterar varför utmärkelsen delats ut till Kung Abdullah. Lite ironiskt tilldelas Kung Abdullah och Saudiarabiens utbildningsminister för stöd till projektet "Messengers of Peace".

Messengers... of Peace...
 
Man kan inte hitta på sånt här...